Tidigare var fönster en konstruktion i trä, med en ruta av glas. Idag kan de vara gjorda av aluminium, med eller utan en beklädnad av trä, eller av PVC-plast. Det är sällan speciellt estetiskt.

Träfönster kräver, precis som alla andra naturmaterial, en del underhåll. De ska skrapas, målas och kittas. Men sköter man dem ordentligt kan de hålla i upp till 60 år, om de är av bra kvalitet. Så länge håller inga plastfönster, och inte underhållsfria aluminiumfönster heller. På samma sätt som med fönstren förhåller det sig med dörrarna. Det fanns en tid när vackra spegeldörrar i trä dominerade, sedan kom de släta trädörrarna, som också hade de kvaliteter som ett naturmaterial har. Men sedan blev det sjuttiotal och allt skulle ersättas med plast. Det gällde även dörrar. I en del hus och lägenheter spikade man fast släta skivor av masonit eller liknande över spegeldörrarna, för att dölja de vackra dörrspeglarna. I andra bostäder slängde man de gamla dörrarna och satte in nya av plast.

Sedan finns det andra fula plastattiraljer också. Parabolantennerna är en sådan. De utgör dessutom en säkerhetsrisk eftersom de kan lossna och ramla ner. Som tur är går det att hitta all fler tv-sändningar på internet, vilket gör att behovet av att smälla upp en vit plastblaffa på fasaden blir allt mindre.

Men fulast av allt är ändå fönsterluckor i plast. Det är en ren ”prydnad” som man kan se på en del husfasader i framför allt Tyskland, och de går inte ens att stänga om man skulle vilja skydda fönstret. Som tur är har de inte slagit igenom i Sverige.