Det talas mycket om det papperslösa kontoret, men trots läsplattornas intåg på marknaden så använder de flesta myndigheter, företag och organisationer bara mer och mer papper, och därmed även pennor, bläckpatroner och allt annat som behövs för att skriva och rita på papper.

Anledningen till att vi nämner bläckpatroner och tonerkasetter här på sajten är naturligtvis att de är gjorda av vårt favoritmaterial plast. De är dock ganska komplicerade konstruktioner. Färgskalan som används är CMYK, där de fyra färgerna cyan, magenta, gult (yellow) och nyckelfärgen svart (key color) i olika blandningar skapar hela färgskalan. En skrivare har vanligen en patron för svart bläck eller pulver, samt antingen en färgpatron för de tre övriga färgerna, eller en patron för varje färg.

Vilka patroner är bäst?

De patroner som innehåller de tre färgerna cyan, magenta och gult har ett integrerat skrivhuvud. Om en av färgerna tar slut måste man byta hela patronen. Dessa patroner är det dyraste alternativet, eftersom de har ett skrivhuvud.

Patroner som bara innehåller en färg har en enklare konstruktion: de består i stort sett bara av plast och är därför billigare i inköp. De är även miljövänligare eftersom det är lättare att återvinna dem. Å andra sidan tar de större plats, och skrivarna för dessa patroner är något dyrare i inköp.

Det här med USB-minnen är något som blivit allt mer självklart i dagens samhälle. Och även om det ju är en tämligen liten pryl vi talar om, så har den en mycket större plats i vår vardag än vad många tror. För hur många gånger har vi inte suttit där och haft ett stort projekt eller inlämning som vi måste spara eller flytta på ett eller annat sätt. Då har den enda lösningen varit att använda sig utav ett USB-minne som kan lagra mycket information på ett smidigt sätt.

Vi minns ju nog alla hur man gjorde ”förr it iden” innan denna lilla  mackapär var uppfunnen. Då fick man hålla på med CD-skivor eller så kallade disketter, som alltid tog mer plats än vad man hade planerat och de rymde i princip ingen information alls. Ville man alltså spara en hel uppsatts eller inlämning, ja då fick man säkerligen kånka runt på minst ett tjugotal disketter. Något som alltså inte var så smidigt i längden, särskilt inte om man av någon anledning råkade glömma detta.

Livet hade alltså nog varit betydligt knepigare och komplicerat om vi inte hade detta fantastiska USB-minne att använda oss utav. Det här med att saker och ting var bättre för stämmer alltså icke”

Tidigare var fönster en konstruktion i trä, med en ruta av glas. Idag kan de vara gjorda av aluminium, med eller utan en beklädnad av trä, eller av PVC-plast. Det är sällan speciellt estetiskt.

Träfönster kräver, precis som alla andra naturmaterial, en del underhåll. De ska skrapas, målas och kittas. Men sköter man dem ordentligt kan de hålla i upp till 60 år, om de är av bra kvalitet. Så länge håller inga plastfönster, och inte underhållsfria aluminiumfönster heller. På samma sätt som med fönstren förhåller det sig med dörrarna. Det fanns en tid när vackra spegeldörrar i trä dominerade, sedan kom de släta trädörrarna, som också hade de kvaliteter som ett naturmaterial har. Men sedan blev det sjuttiotal och allt skulle ersättas med plast. Det gällde även dörrar. I en del hus och lägenheter spikade man fast släta skivor av masonit eller liknande över spegeldörrarna, för att dölja de vackra dörrspeglarna. I andra bostäder slängde man de gamla dörrarna och satte in nya av plast.

Sedan finns det andra fula plastattiraljer också. Parabolantennerna är en sådan. De utgör dessutom en säkerhetsrisk eftersom de kan lossna och ramla ner. Som tur är går det att hitta all fler tv-sändningar på internet, vilket gör att behovet av att smälla upp en vit plastblaffa på fasaden blir allt mindre.

Men fulast av allt är ändå fönsterluckor i plast. Det är en ren ”prydnad” som man kan se på en del husfasader i framför allt Tyskland, och de går inte ens att stänga om man skulle vilja skydda fönstret. Som tur är har de inte slagit igenom i Sverige.